Time just go by.
Vafan vad tiden går fort!
Okej...i stort sett hela december har varit som en dimma för mej.
Men alltså, det var ju en hel vecka sen som vi satt här och precis kollat fyverkerier och grejjer.
Och på söndag är det en hel månad sen som mamma lämnade oss.
En månad av resten av livet.
Dom senaste dagarna har huvudet varit fullt av bilder och scenarier.
Telefonsamtalet från pappa spelas upp bakom ögonlocken på mej.
Min reaktion, Rienks ansiktsuttryck, hur hunden reagera.
När jag såg aftonbladets iskalla artikel på nätet.
Hur jag fick en sorts panikattack och va tvungen att lägga mej på soffan efter att jag läst artikeln och sett den hemska bilden.
Det är som att allt spelas upp igen bara för att nöta in det!
Det hände verkligen! Du sov inte Jonna.
Allt det där hände, på riktigt. Det var riktiga känslor du kände. Riktig ilska och sorg.
Men det går bra...
Jag fortsätter leva mitt liv.
Men det pågår en jävligt lång film i huvvet dygnet runt!
Jag är dock glad att jag får sova ordentligt utan mardrömmar.
Har drömt om mamma två eller tre ggr, men inga direkt mardrömmar.
Konstiga, men inte hemska/jobbiga.
I förrgår skrev jag på mammas facebook.
Bl.a "tiddeledi,tiddelidej,tiddeledipom" och jag skratta högt för mej själv här hemma!
Försökte förklara för Rienk men han fattade inte...
Men alla ni som kände mamma vet precis vad jag menar och hur hon sa det!
När man spela spel och hon gjorde nåt bra (typ putta ut nån eller fick en tårtbit osv) så sa hon alltid sånt.
Så som bara hon kunde säga det! Jag skulle kunna gå hungrig i ett år om jag fick höra henne säga det igen...
Kommentarer
Postat av: Babbi
Har det gått 1 månad redan :O..oj! Du, drömmer gör jag fortfarande om min...det tror jag är en form av bearbetning av sorgen och saknaden. Alla dina reaktioner är helt normala...det visar att du hade en relation med din mamma...det är bra. kramar om
Trackback
