Försöker förstå!
Det har gått tre månader och två dagar sen samtalet som vände upp och ner på allt.
Men min hjärna vill fortfarande inte förstå! Jag bor ju här ju, i min lilla bubbla och allt är ju som vanligt i stockholm!
Fast det är ju inte så. Egentligen. Det kommer aldrig mer bli som vanligt.
Min hjärna vill inte ta in det! Livet går vidare och man gör sina vardagliga saker, men hela tiden så går det som en film i bakhuvvet. 24 timmar per dag. Försöker nöta in vad som har hänt. Att det faktiskt har hänt. Hade jag bott i stockholm hade det varit annorlunda...
Men nu har jag för mycket avstånd till verkligheten.
