Jag skulle gå till puben med Lycan. Rienk hade redan åkt med Barry.
Jag hade Lycan lös, som jag alltid har på den gatan!
När gatan började gå mot sitt slut så skulle jag koppla honom.
Då ser vi båda en hund på andra sidan gatan. Ibland lyssnar han, ibland lyssnar inte.
Idag lyssnade han inte. Jag hann inte ta tag i honom! Jag skrek! Högre än vad jag nånsin skrikit förut tror jag.
Och då ser jag Lycan springa framför bilen och träffas av kofångarn och sen rullar några meter.
Den bilden kommer sitta fastklistrad på min näthinna ett tag tror jag. Fy fan.
Men han ställde sej upp på en gång. Sa inte ett ljud. Han såg lite småchockad ut men annars gick han som vanligt.
Kärringen med hunden på andra sidan gatan passade på att ropa "du måste koppla honom tidigare!"
"MEN DET VET JAG VÄL!!!" skrek jag tillbaka.
Då såg hon att jag var ganska chockad och försökte lite snällt med "ehm..är han okej..?"
Jävla kossa. Jag gick hem på en gång och ringde Rienk som fick springa hem i regnet från puben.
Gud vad jag grät. Lycan mådde ju bra, men jag var så jävla chockad och rädd!
Rienk tryckte och klämde på hunden och han reagera inte på någonting.
Sen åkte vi till puben och han var fortfarande som vanligt. Hälsade på alla som vanligt, hoppade på allihopa som vanligt, drack vatten osv osv.
Han är precis som vanligt!! Det är helt otroligt!
3 små ynka skrapsår och liiiiite stel i bakre benet. Thats it.
Tror jag e mer skadad än Lycan! Fy fan asså. Det var lätt det värsta jag varit med om ever!

När vi kom till puben var jag fortfarande helt förstörd och fick trycka tillbaka tårarna några ggr.
Så jag åkte hem ganska snabbt igen.
Mailade vetrinären och la Lycan på en tjock filt på soffan.
Nu sover han sött och jag har lugnat ner mej, sådär 2½ timme senare.

Jag skulle ju precis koppla honom!!