Jag stod utanför en stor kyrka och det kommer ett stort led med människor gående.
Det ser ut som ett begravningståg...
Men främst i ledet så bär några män på en..tja, hur ska jag beskriva det?
En öppen vagn? "Soffa"? Typ sån medeltida vagn som dom bar kungligheter i! Typ en sån..
Och där satt en kvinna i den mest bedårande brudklänning man kan tänka sej!
Och hon var så vacker! Jag kommer inte ihåg hur hon såg ut i detalj, men jag vet att hon var otroligt vacker.
Jag undrade varför allt var så dystert...Men då fick jag reda på att hon var sjuk.
Hon var väldigt väldigt sjuk och skulle nu in i kyrkan för att ta sitt liv!
Hon ville inte bli sjukare och därmed förlora sin skönhet. Så hon skulle ta sitt liv inför alla människor och därmed oxå säga farväl. Jag kände henne inte. Jag visste vem hon var och tyckte om henne, men inte mer än så.
Vi var inte vänner eller nåt. Hon sa något till mej. Hon klev ner från vagnen och gick fram till mej.
Pratade lågmäldt, nära mitt öra. Men jag kommer inte ihåg vad hon sa! påväg till sin vagn så vände hon sej om och log åt mej. Då kände jag mej helt maktlös!
Därefter försvann hon in i kyrkan och en man sa högt att bara de närmaste fick följa med in.

Jag kommer ihåg att jag var så himla berörd! Jag vet inte varför. Jag kände henne knappt!
Jag grät inte eller så, men känslan i bröstet tog väldigt mycket plats.
Jag gick in i kyrkan efter hennes självmord och ville se henne. Det sades att hon hade begravts i sin fina klänning i ett rum under kyrkan. Inte i en kista. I ett rum.
Men jag såg henne inte igen.

Önskar ni kunde se bilderna i mitt huvud från drömmen! Den var så vacker!
Vacker, sorglig och väldigt lugnt...