Ja, det var så länge sen som jag tog mitt pick och pack och lämnade Uppsala och det liv jag levde där.
Idag fick jag reda på att han jag levde med ska bli pappa i februari!
Varför känns det så konstigt?
Såklart att jag är glad att han har det bra och att livet ler mot honom!
Men det känns konstigt...
Kanske är det lite svartsjuka? Nääää, det kan det väl inte vara?!
Men vi hade ändå 5 års historia med varann. Klart att det känns weird att någon annan tjej har gjort honom lyckligare än vad jag nånsin gjorde honom.
Äsch, jag vet inte. Skum känsla.
Dessutom är jag jättebebis-sugen!! Och att han hann före, det är bara irriterande! Haha!
Nä, inte sitta här och fundera på gamla tider! Det vinner jag inget på!
Jag får dra upp karln till sovrummet och öva på att göra bebisar lite ist, så man inte misslyckas när det är dags!
Dessutom blir ju humöret alltid på topp!!