Sitter och funderar på vad som förmodligen kommer att hända i framtiden.
Jag sitter ju i ett litet hus med hund och karl i DALFSEN av ALLA ställen på jorden, så självklart kan jag inte veta alls hur framtiden kommer att se ut.
Men vad jag tror och hoppas så kommer den se väldigt ljus ut.
Vi kommer nog bo i vårat fina hus med massa lån att betala av. Men det kommer inte göra något, sålänge vi har varandra och våra vänner. Kanske har vi en till liten stafford? En liten Jessie?
Kanske är jag gravid? Förhoppningsvis med tvillingar...

Ju mer jag tänker på allt ju mer rädd blir jag.
Är vi verkligen redo att "bli vuxna" nu? Måste man bli vuxen bara för att man skaffar hus och barn?
Vart går gränsen vid vuxen och varför skrämmer det mej litegrann?
Jag är lite sugen på bebis...även fast jag har så många argument emot att skaffa barn så e jag lite sugen!

Men först ska vi se till att få huset och fixa iordning det.
Jag vill välja färger. Jag vill välja kök, kakel till badummet och jag vill välja golv till vardagsrummet! NU!
Vårat första egna hus! Där vi får välja allt vi vill ha själva. Börja om från grunden och fixa det så det speglar våra personligheter! Inrdeda med foto-tavlor, ikea-möbler och personliga prylar!
Fy fan va jag längtar!!