Ja, fy fan vad trött jag är!
Klockan 08 imorse kom Derek och undra om jag kunde stanna längre idag, en timma eller så...
Jag hade ingen bra ursäkt som jag brukar ha annars...så jag stod där och typ "ehm...eeehm...asså..."
Jag sa att om jag orkade så kunde jag stanna. Men han vet hur min axel är, så han sa att jag inte skulle stanna om den gjorde för ont. Vilken TUR jag hade att den gjorde svinont och gav mej huvudvärk redan vid 13-tiden!!
Så jag gick halv fem. Jag är ingen robot. Robotar har inte ont i axeln och ryggen.


Igår hittade jag en barndomsvän från Björklinge på Facebook!
Oj oj oj vad många härliga dagar jag har spenderat med henne på hästryggen, i ladan, i skogen, i huset och lite mer på hästryggen! Hon var en av de roligaste människor jag kände och jag såg upp till henne något enormt!
ca 8 år efter att vi tappat kontakten så hitta jag henne igen och vi träffades några ggr i Uppsala.
Fikade och gick på bio. Sen tappa vi varann igen, fast mycket mycket snabbare denna gång...
Nu, 4½ år senare hittar jag henne IGEN! Hoppas vi håller kontakten längre denna gång!
Nu finns hon ju på nätet, så det bli enklare.
Det är konstigt hur vissa människor klistrar sej fast i hjärtat på en...
Efter så många år så känner jag ett speciellt band till henne!
Det kanske inte är ömsesidigt, men hon har alltid funnits där...
Besökt mej i några drömmar då och då och funnits i mina tankar lite då och då.
När man tänker tillbaka till tiden i Björklinge så kan jag inte annat än att skratta åt alla galenskaper vi hade för oss!
Fan, jag har haft en sån jävla grym uppväxt!
Varje lov och varje helg bodde jag på en bondgård ute i skogen med hästar, hundar, grisar, kossor, getter, kaniner, höns och katter! Från att jag var 4 år till...jag vet inte..10? 12?
Tråkigt najs för en säg, 8-åring att ta "sin" häst när man vill och bara rida ut i skogen!
Eller cykla över till polaren och rida ut med henne, barbacka i timmar på varsin shettis!

Ja jag säger då det.
Det var bättre förr!! Eller...njae..men det var himla bra!! :D