När jag låg inatt och försökte att inte bita av mej min egen tunga pga smärtorna så tänkte jag på en grej.
När jag har sådär ont så lyckas jag iaf hålla mej lugn. Bara ligga där i sängen och andas.
Trots att det gör så ont så man egentligen inte vet vart man ska ta vägen!
Tror de flesta kvinnor har det. Måste ha och göra med hela "föda barn" grejjen.
Jag är iaf överraskad av mej själv. Jag har alltid sett mej själv som en tönt med låg smärtgräns.
Men jag överträffar mej själv varje gång det kommer till smärta!
Jag har alltid varit nojjig inför en framtida födsel, även fast jag aldrig varit gravid.
Men ju fler år som går desto mindre oroar jag mej. Det kommer nog gå finfint!! : )