Min storstadslåga jag alltid haft är borta.
Jag kan mer eller mindre säga att jag avskyr att vara i stockholm.
Det är så grått, trist, stressigt, opersonligt och smutsigt i denna stad!
Visst, såklart att den har sin charm på vissa ställen!
Att ta en fika i gamla stan, promenera på djurgårn eller hänga på söder är alltid trevligt!
Men om jag väger det negativa och det positiva med stan så väger det negativa mer tror jag.

Idag har jag hängt i Högdalen och Bandhagen och jag blev nästan lite deprimerad.
I Högdalen finns det så mycket tragiska människor så man blir ju alldeles matt.
Jag är en förortsperson, har hängt jävligt mycket i söderort under tonåren.
Men kom igen! Vad såg man i det? Jag fattar inte. Det finns så mycket snurriga människor och alla verkar ha hamnat just i Högdalen och Bandhagen!
En konstig dag/kväll har det varit. Men jag har fått umgås med Nikke iaf. Det är plus i kanten.
Minst sagt.

Men oj vad jag saknar Rienk. Känner mej helt lost och ensam utan honom.
Även fast jag träffar goa människor och umgås med nära och kära så känner jag mej ensam och alldeles tom.
Vill kunna hålla i hans stora, varma händer...
Saknar hans underbara händer. Jag saknar att ligga i soffan med hans arm om min midja.
Jag saknar att krama om honom och trycka ansiktet mot hans hals och känna lukten av honom!

Usch vad töntig jag är. Men man blir så när man är kär. Sorry.

Imorrn ska jag iaf till korpen med Ausa och Novis! Ska bli najs!
Med Ausa kan jag slappna av och vara mej själv. Det är skönt.
I Högdalen kan man inte göra det riktigt. Man måste sitta på spänn och hålla kolla på alla virrpannor!