Var pa begravning idag.
En av Rienks bästa vänners pappa, som dog i cancer.
Det var fint och sa, massa folk! Öppen kista först, vilket va lite läskigt da jag inte varit med om det förut.
Men som sagt, det var fint.
Begravningar är jobbiga, da jag börjar tänka för mycket!
Tänk den dagen da MIN pappa dör! Jag kommer ju ga under..
Eller om nagon nära vän skulle raka ut för nagot, eller nagot syskon.
Tänk om Rienk kommer dö ung, vad kommer hända med mej da?
Jag skulle aldrig kunna leva vidare da!
Sant ger mej angest.
Tänk när man själv star vid kistan och försöker säga hejda, men det gar inte för man kan bara grata.
Nej fy fan säger jag! Döden skrämmer mej, när det kommer till andra.
Kan inte bara alla man haller kär dö samtidigt som en själv, när man e riktigt riktigt gammal!
Rienk lovade mej idag att han ska dö när han e gammal. Hoppas verkligen inte han bryter det löftet!

Nä, maste sluta tänka pa det där nu, ta vara pa nuet ist och vara glad man inte stod där vid podiet idag, med graten i halsen och ett hejda-tal skrivet pa ett A4-ark.