Är det bara jag eller är det så att man fortfarande kan vara kär i sin partner efter flera år?
Ok, jag menar inte nykär, sådär så man inte kan hålla händerna ifrån varann och det pirrar i magen hela tiden!
Men du vet. Kär!
Jag älskar många människor, men jag är KÄR i Rienk och älskar honom på ett helt annat sätt.
När det tog slut med R så pratade vi om det, att vara kär och "bara älska någon"...
Jag sa att om jag ska vara med någon så måste jag vara KÄR!
Jag vill känna dom där speciella känslorna som man kan känna för en person.
Som många kanske bara känner i början av ett förhållande...
Men inte jag.
Jag frågade även en gång VARFÖR han älskade mej.
Svaret blev inte som jag hade tänkt mej...
"Ehm..jamen, jag bara gör det."
Tack! Det får en att känna sej väldigt speciell!

Jag ska fråga Rienk idag VARFÖR han älskar mej och kommer han inte med ett bra svar så får han en snyting! ; )

Jag vet att mamma fortfarande är KÄR i pappa efter 29½ år tillsammans.
Inte "bara älskar" för att det rutin och vardag, för att det är dom två.
Nä, hon e kär och älskar honom för allt han är och har varit.
Kanske är det hon som gett mej dom här kärleks-generna, eller har vi bara hittat en varsin grym karl?!

Jag tror personligen att man måste lägga lite energi på sånahär saker..annars blir det bara ett förhållande utan gnista.
Man är tillsammans för att man varit det länge, för att det funkar i vardagen osv.
Nä, jag vill ha den där gnistan! Den behöver inte vara som tusen tomtebloss! Men den ska vara där.
Ibland starkare och ibland svagare.

Är ni som har ett långvarigt förhållande fortfarande kära i era partner?