Nu har Lycan sprungit bort för första och förhoppningsvis sista gången!
Vi gick vår vanliga runda som vi tar varje kväll!
Inget konstigt med det. Han gick lös som vanligt på fältet.
Han hade både blinkande halsband och sin reflexväst på sej.
Han va på fältet i mörkret men vi såg honom. Men sen så åkte det vanliga halsbandet över det blinkande och vi såg honom inte mer! I vanliga fall så stannar vi bara och låter han hitta oss. Ibland gömmer vi oss oxå så han verkligen blir lite "damn, vart tog mamma och pappa vägen?!"
Men vi ropade på honom när vi inte såg halsbandet längre. Ropa och ropa...
Vi hörde ju en massa änder på ängen som han sprang efter...*oh nooo*
Då kom det en kvinna på cykel och ropa "letar ni efter en hund?"
"Jaaaa!" Ropade vi tillbaka och hon svarade att han var vid den andra rondellen åt andra hållet! (hållet vi kom från)
MEN VAFAN?! Hur kom han enda dit utan att vi såg honom, på så kort tid?!
Det är en ganska bra bit.
Det är även en vältrafikerad väg som går där längs cykelvägen.
Nu började man bli lite orolig! Vi började springa tillbaka men vi såg honom inte någonstans!
Vi kom till rondellen och GICK ÖVER den vältrafikerade vägen och runt hörnet. Där stod han, lite smått förvirrad med svansen mellan benen.
Blev så jävla lättad över att han kom över vägen utan att bli påkörd. Är SÅ glad att han har reflexvästen, han syns grymt bra i den!
När han gick till Rienk så såg man hur han skämdes. Svansen mellan benen och huvudet lågt.

Han hade nog jagat en and utan att tänkt sej för, sen upptäckt att jag och Rienk var borta och sen börjat springa hemåt!
Ja, jag tror faktiskt att han skulle gå hem om han inte hittade oss.
Shit, jag va bra rädd där ett tag!
Sen tog vi om promenaden från början. Han gick lös men han gick inte långt ifrån oss!
Och han tittade bak hela tiden för att kolla om vi var med!
Tror han var ganska så rädd ; )
Hoppas han lärde sej en läxa och aldrig gör om det!